Svenska järnvägsepoker


För att underlätta för den som vill försöka att bygga upp sin modelljärnväg med utgångspunkt i olika historiska sammanhang - man vill kanske försöka att spegla hur trafik och rullande material kan ha sett ut under en viss given tidsperiod - kan man dela upp järnvägshistorien i epoker. På så sätt kan man lättare skapa en mera översiktlig bild av exempelvis vilka olika fordon och lok- och vagnsmärkningar m.m. som passar tillsammans. På kontinenten har det länge funnits ett sådant system, där man utgår ifrån olika järnvägsepoker fastställda av MOROP.

Nedan följer ett förslag till hur en svensk indelning i järnvägsepoker skulle kunna se ut. Utgångspunkten har varit viktiga förändringar vid de statsägda järnvägarna, medan utvecklingen vid privatbanorna redovisas i en separat kolumn. Fram till 40-talet var visserligen två tredjedelar av det svenska järnvägsnätet privatägt, men staten har alltid varit den överlägset största järnvägsoperatören i Sverige, och har på det sättet dominerat utvecklingen. Epokgränserna är också valda så att de stämmer någorlunda med MOROP:s generella standard, NEM 800. NEM 806D, epokindelningen för Tyskland, har tjänat som inspiration. Epokerna är i sin tur indelade i underavsnitt, "perioder".

Det kan vara värt att tänka på att järnvägsfordon ofta blir mycket gamla, femtio år är ingen ovanlig ålder. Det gör att fordon som byggdes två epoker tillbaka ibland kan synas i trafiken, dock ofta ombyggda och med nya färgscheman.
Beteckning och tidsperiod
Beskrivning statliga järnvägar
Beskrivning privata järnvägsföretag

Epok I

1856-1922
Järnvägsbyggnadsepoken, huvuddelen av det svenska järnvägsnätet byggs under denna tid. Stambanenätet byggs och trafikeras av SJ. Ångdrift helt dominerande, personvagnar i allmänhet målade i färger som indikerar klass (blått för första klass, grönt för andra och brunt för tredje).
Efter misslyckat försök att bygga ett järnvägsnät med privat kapital, bestämmer riksdagen 1856 att stambanorna skall byggas av staten, medan sidobanor byggs av privata intressen. Till dessa kan dock staten bevilja lån. De privatbanor som växer fram är (precis som SJ) integrerade järnvägsföretag med egen bana och egen rullande materiel. Majoriteten byggs som normalspåriga, men en del byggs som smalspåriga med flera olika spårvidder.
Period a
1856-1880
Järnvägens grundartid. Västra stambanan klar 1862, södra stambanan 1864, nordvästra stambanan 1872, östra stambanan 1874, medan norra stambanorna var klara tom Ljusdal 1880. Ånglok mest köpta i Storbrittanien och Tyskland. Korta tvåaxliga personvagnar med direktingång till kupérna från sidan. Fotogenbelysning. Vagnar byggs helt i trä med detaljer i järn. Godsvagnar har bärighet mindre än 10 ton, också tvåaxliga. Tågen är långsamma (max 30 km/h) och handbromsade, enstaka persontåg, sk "kurirtåg" går fortare.
De första privatbanorna öppnades för trafik 1856, bland andra KHJ (sträckan Örebro Dylta), NEJ och Norbergs Järnväg. Dessa vara alla små banor med lokala trafikuppgifter. Den första större privatbanan var GDJ, klar 1859. Privatbanor byggs sedan i stor omfattning, speciellt på 1870-talet. De flesta var bibanor, men några längre banor byggs också, såsom OFWJ, BJ och SWB. Utvecklingen av rullande material ungefär som på SJ, men inledningsvis mycket liten standardiseirng. Inte heller spårvidderna standardiseras, många smalspårsbanor byggs med olika spårvidder.
Period b
1880-1900
1880 har SJ 1956 km järnväg. Norrländska tvärbanan klar 1882, norra stambanorna klara till Boden 1894. Ånglok byggda i Sverige börjar dominera ångloksparken, standardiserade godsvagnar med 1886 års underrede helt av stål införs, som har bärighet på 12-15 ton. Personvagnar med underrede i stål, öppna plattformar och genomgång införs, så småningom med lanternintak. Boggievagnar börjar byggas. Vakuumbroms införs för persontåg.
1880 är huvuddelen av det svenska järnvägsnätet privat, 3920 km. HNJ klar 1882. Malmbanan byggs som privatbana, men förstatligas innan trafiken kommit igång. Västkustbanan byggs som flera privatbanor på 1880-talet, och förstatligas 1896. Roslagsbanan blir först med eldrift i Sverige. Västkustbanan är pionjärer med boggievagnar, annars följer utvecklingen av rullande material samma linjer som SJ. Dock är ånglok med innerliggande cylindrar vanligare på privatbanorna. Treaxliga malmvagnar införs i stor mängd, i övrigt är standardiseringen är begränsad. Vissa banor börja dock köpa godsvagnar av SJ 1886 års modell. Ångvagnar provas för att förbilliga persontågsdriften. En del privatbanor inför vakuumbroms i persontågen (BJ, SWB, HNJ m.fl.).
Period c
1900-1910
Nya ånglokskonstruktioner med överhettning, kolvslider, Walshaerts slidstyrning och högt pannläge införs (A, B, E, R, Sa m.fl.). Boggievagnar dominerar personvagnsparken, men nya längre tvåaxliga vagnar med länkaxlar införs också, främst för lokaltrafik. Gasbelysning i personvagnar införs. Nya godsvagnar baserade på 1898 års underrede med en bärighet på 14-18 ton införs.
VGJ klar 1900. En del mindre privatbanor byggs också. BJ beställer Sveriges första ånglok med överhettare 1905, i övrigt följer utvecklingen av rullande material SJ. Flera privatbanor börjar köpa godsvagnar av SJ-modell, men några av dem nöjer sig med att fortsätta med 1886 års modell. Roslagsbanan inför tryckluftbroms för persontåg.
Period d
1910-1922
Nyköpingsbanan klar 1915. Malmbanan elektrifieras. Litt F, J, och Sb blir sista nykonstruerade ångloken på SJ fram till fyrtiotalet. Nybyggda personvagnar har inte längre lanternintak. Teakpanel på personvagnar införs, de sista tvåaxliga personvagnarna levereras. Motorvagnar börjar införas. Tryckluftsbroms Kunze-Knorr börjar införas. Ljussignaler börjar införas. De södra delarna av det som skall bli Inlandsbanan förstatligas, och banan börjar byggas. Försök med förenklad drift på trafiksvaga linjer inleds. Många äldre ånglok utrangeras.
En del mindre privatbanor byggs. BJ lanserar litt H3 1910, som också köps av andra privatbanor i tillsammans 30 exemplar. OFWJ beställer de första svenska tre-cylindriga loken (M3) 1917 för malmtågen. Motala Verkstad börjar bygga en serie åtta-kopplade tanklok för smalspår, totalt 20 stycken. Många privatbanor provar förbränningsmotorvagnar med varierande framgång, i övrigt följs utvecklingen av rullande materiel vid SJ.

Epok II

1922-1948
1922 har SJ 5625 km järnväg. Nytt litterasystem för godsvagnar införs 1922. Konkurrensen från vägtrafiken börjar påverka järnvägarna. Ångdriften börjar ersättas, elektrifiering införs i större skala, och dieseldrift för lättare fordon. Tryckluftsbromsen blir allmän. Godstågen blir avsevärt tyngre och går också snabbare. Il- resp expressgodståg går med 90 km/h. Automatisk linjeblockering införs på en del tätt trafikerade linjer.
1922 finns 9775 km enskilda järnvägar i Sverige. Mot slutet av epoken förstatligas nästan alla privatbanor. Vissa privatbanor går över till tryckluftbroms för alla slags tåg, vilket innebär att både vakuumbroms, tryckluftbroms och manuell broms används parallellt.
Period a
1922-1931
Elektrifiering av VSB, ellok litt D och Ua. Klassfärgerna på personvagnar försvinner, rödbrunt används för alla klasser. Slutna plattformar införs på vissa nybyggda personvagnar. Stolpvagnar (litt N och NN), lådvagnar (litt I) och kalkvagnar (litt R) byggs om med plåtlämmar (litt Os, Or). Lokomotorer börjar införas. Tryckluftbroms Kunze-Knorr är allmänt införd, förutom på Malmbanan (där tryckluftbroms av system Westinghouse fanns sedan tidigare). 1924 införs skyltar vid järnvägsövergångar, orangemålade kryssmärken med texten "VARNING FÖR TÅG".
OKB färdigbyggd 1927. Ångloksutvecklingen på privatbanorna fortsätter, flera banor beställer trecylindriga lok för gods- och persontrafik, störst blir BJ litt H3s. OFWJ får sitt första turbinlok litt M3t 1930. De första rälsbussarna, ibland benämnda bilvagnar, införs för att förbilliga driften. Tyska godsvagnar köps in av flera privatbanor. HNJ går över till tryckuftbroms i alla slags tåg. Roslagsbanan blir först med automatisk linjeblockering 1925.
Period b
1931-1939
Inlandsbanan blir till sist färdigbyggd 1937. Paragraf 100 för förenklad drift på trafiksvaga linjer införs. Elektrifiering av flera linjer, t.ex. SSB, ÖSB och Stockholm-Långsele. SJ får sina första smalspårsbanor i samband med privatiseringar. Personvagnar i nitad stålkonstruktion införs. Större standardgodsvagnar G och O. SJ inför sina första rälsbussar av Hilding Carlssons modell. Ellok litt Ha och Ub. 1933 ändras färgen på kryssmärken vid järnvägsövergångar till gul.
Konjunktursvackan efter Krüger-kraschen 1932 drabbar privatbanorna hårt. Vissa privatbanor tas över av staten, av ekonomiska eller drifttekniska skäl (OKB, UGJ, LKSJ, MaVJ, NrSlJ, MlSlJ m.fl.), TGOJ bildas 1931 genom en sammanslagning av ett antal privatbanor. SJ nya standardgodsvagnar köps av en del banor. Enstaka stålpersonvagnar köps in av privatbanor. SWB och BJ går över till tryckluftbroms i alla slags tåg. Rälsbussar, med mer eller mindre "strömlinjeform", börjar införas. Vanligast är Hilding Carlssons tvåaxliga variant, men flera andra förekommer. Saltsjöbanan blir först i Sverige med fjärrblockering 1938.
Period c
1939-1948
Genom förstatligandet tillförs SJ många bankilometer, bland annat större delen av Sveriges omfattande smalspårsnät, samt en stor mängd rullande material av mångskiftande ålder och konstruktion. Fortsatt elektrifiering, bl.a. linjen Långsele-Boden, samt även sidobanor. Ellok litt. F, Hb, Hc, Hd och M. Gengas på motorfordon används under VK II. Personvagnar i svetsad stålkonstruktion införs. SJ-kringlan på ånglok, motorfordon och personvagnar ersätts med SJ i typsnittet futura. Till smalspårsnätet inleds leveranser av ett standardånglok, litt Gp. Hilding Carlssons boggierälsbuss införs på stor bredd på både smal- och normalspår. Bommar vid järnvägsövergångar börjar målas röda och gula.
Den stora förstatligandeperioden, efter ett riksdagsbeslut från 1939. Beslutet går ut på att staten köper in banorna efter hand, utan tvångsinlösen, och är i princip genomfört 1950. Vissa banor tar tacksamt emot beslutet, andra är mycket motvilliga. BJ elektrifieras i sin helhet, och skaffar nya loktyper litt O och Ds. Roslagsbanan fortsätter elektrifiering på huvudlinjen mot Rimbo mm., och inför tryckluftbroms för alla slags tåg. Hilding Carlssons rälsbussar beställs också av många privatbanor.

Epok III

1948-1967
1948 har SJ 14574 km järnväg. "Hela folkets SJ", eller folkhemmets järnväg. Ångdriften fasas ut, och diesellok för linjetrafik införs. Fjärrblockering införs i begränsad omfattning. Nedläggningar av olönsamma bandelar.
1948 finns fortfarande 2077 km enskilda järnvägar. Den klassiska privatbanan är borta, med några undantag (NBJ, TGOJ, NKlJ, m.fl.).
Period a
1948-1956
Eldriften utsträcks nu även till vissa f.d. privatbanor och bibanor. De sista nytillverkade ångloken (S1, E10) levereras. Ellok Da, Ma, Hg, Ud och Ra. 50 dieselväxellok av typ V3 införs. Nya stålrälsbussar börjar levereras till både smalspår (YCo5p/t) och normalspår (YCo6). Till smalspårsnätet leveras även nya diesellok (Tp, Z4p). Äldre personvagnar får efterhand SJ-märkningen borttagen. Godsvagn typ Ge och Ou införs. 1951 börjar en ny modell av bommar i fackverkskonstruktion införas, samtidigt med nya kryssmärken målade i rött och gult utan text. Paragraf 100, bestämmelser för förenklad drift, togs bort efter en allvarlig olycka 1956.
Roslagsbanan elektrifierad till Norrtälje 1949, och drivs som statligt bolag from 1951. Man byter också färg på ellok, motorvagnar och personvagnar från brunrött till en mörkgrön nyans.
TGOJ elektrifieras och skaffar nya loktyper Hg, Bt och Ma. Dessa målas inledningsvis i olika gröna färgscheman. Vidare ingås ett djupgående samarbetsavtal med SJ.
Period b
1956-1967
3e klass tas bort 1956. Diesellok för linjetrafik introduceras (T2, T43 m.fl.) och ersätter efterhand många ånglok i linjetrafik. Nybyggda personvagnar märks med den s.k. köttstämpeln, medan SJ-märkningen på äldre personvagnar efterhand tas bort. Nya personvagnstyper, 60-talsmodellen, införs 1960. Nya standardgodsvagnar, Gre/Gbs, Oe, Ore och Teu. Försök med container- och piggybacktrafik inleds. 1956 börjar bansignaler vid järnvägsövergångar införas. De sista träpersonvagnarna på normalspår tas ur trafik 1968. De sista banvakterna tas ur tjänst vid SJ 1962. Nedläggningar av sidobanor inleds i stor skala, och utbyggnadstakten i elektrifieringen minskar.
TGOJ inför CTC 1958. Nynäsbanan förstatligas 1957, Roslagsbanan går helt upp i SJ 1959. NBJ slutar med persontrafik 1966.

Epok IV

1967-1988
1967 har SJ 12202 km järnvägar. Rc och T44 införs. Nytt litterasystem för godsvagnar och personvagnar. Ångdriften helt borta. Intermodal trafik börjar införas. Nedläggningar av olönsamma järnvägslinjer fortsätter, men möts av allt större motstånd.
1967 finns alltjämt 870 km enskilda järnvägar i Sverige.
Period a
1967-1979
Högertrafik på vägarna 1967. Första Rc (Rc, Rc2, Rc3 & Rc4) och T44. Alla godsvagnar får ett gemensamt europeiskt littera-system 1967, det s.k. UIC-systemet. 1970 införs även ett nytt litterasystem för personvagnar, dock inte lika standardiserat som UIC. Nybyggda personvagnar märks med det s.k. frimärket. Vulstbälgar ersätter dragspelsbälgar. Öppna boggievagnar för gods börjar levereras i större skala (Rs). Containertrafiken börjar bli omfattande, piggybacktrafik införs också. Täckta godsvagnar med helt öppningsbara sidor blir vanliga (UIC litt. H). Nya standardgodsvagnar, Hbis, Kbps och Lgjs. 1975 börjar ljussignaler förses med vit reflekterande kantrand. Det nya systemet med bommar och kryssmärken vid järnvägsövergångar införs fult ut i samband högertrafikomläggningen 1967. Runt 1970 tas godsvagnar med 1898 års underrede ur trafik, dvs Gs och Os. Järnvägsnedläggningarna fortsätter, men i mindre omfattning.
TGOJ går över till UIC-systemet 1969, samt byter färgschema på lok och motorvagnar till orange med vita dekorlinjer under andra halvan av 1960-talet.
1971 ingås den s.k. Hörjelöverenskommelsen, då Roslagsbanan, Saltsjöbanan och pendeltågstrafiken i Stockholm övergår till lokaltrafiken i Stockholm.
Period b
1979-1988
A7/B7-vagnarna tas i trafik. En ny rälsbusstyp, Y1, levereras. Rc5 & Rc6 levereras. Alla personvagnar märks efterhand med det s.k. frimärket. Nya godsvagnar Hbikks och Lnps. ATC-1 tas i drift 1980. SJ:s sista smalspåriga linje, Växjö-Västervik, läggs ned. Nitade 30-talsvagnar tas ur trafik. D-lokens sista aktiva tid. Styckegods på järnväg upphör.
TGOJ ägs till hälften av SJ from 1982. 1979 tas NBJ upp som dotterbolag i SJ och upphör helt 1985.

Epok V

1988-2010
1988 har SJ 11076 km järnvägar. Järnvägstrafikens renässans. Uppbrytning av SJ, då nya former för järnvägsdrift införs där banhållning och trafik separeras organisatoriskt. X2000. Ny färgsättning på tågen, länstrafikbanor. GC och andra, privata godsdragare.
1988 finns dessutom kvar 479 km enskilda järnvägar. En ny typ av privata järnvägsoperatörer börjar köra tåg på banverkets spår i samband med avregleringar.
Period a
1988-2001
Banverket bildas. Nya järnvägar byggs, särskilt i Mälardalen. Svealandsbanan färdig 1997, Arlandabanan 2000. X2000, X31, och Kustpilen. Lok och personvagnar börjar målas i olika blå färgscheman. Da-loken, svetsade 40-talsvagnar och rälsbuss Y6 tas ur trafik. Postsortering ombord avvecklas 1996. SJ upphör med kylvagnar, i stället används kylcontainrar.
Mindre, privata godsoperatörer börjar köra tåg i samband med avregleringar 1988 och 1994, t.ex. Österlentåg, Shortline Väst, Woxna Express och TÅGAB. Flera av dessa gör konkurs inom några år. Persontrafiken på många sidobanor tas över av länstrafiken och av privata tågoperatörer som BK-Tåg, BSM och Sydvästen. De nya operatörerna kör mest med begagnad SJ-material, dessutom importeras äldre Nohab-dieslar från Danmark. Länstrafikbolagen målar fordon i egna färger. Inlandsbanan ombildas som kommunägd privatbana 1993. SJ tar över TGOJ återstående persontrafik 1995, TGOJ fortlever som godsoperatör. Sista delen av NKlJ läggs ner 1990.
Period b
2001-2010
Green Cargo bildas 2001 genom att godstrafiken bryts loss från SJ, loken målas efter hand i ett grönt färgschema. Mälarbanan färdig med dubbelspår 2001. Nya fordon (Regina, X40). SJ:s Rc-lok och personvagnar börjar målas svarta.
En ny generation godsoperatörer tar över, t.ex. Hector Rail, CargoNet och DB Schenker Rail. Dessa investerar i nya lok (t.ex. 185, 142, och EG) och vagnar av ett flertal typer. Veolia börjar köra persontåg Stockholm-Malmö 2009. Dessutom etableras lok- och vagnuthyrningsbolag. Nya motorvagnar (Regina,Itino)

Epok VI

2010-
Trafikverket grundas 2010, och tar över banförvaltningen från Banverket. Botniabanan klar, ERTMS införs. X55 och Re anskaffas.
Veolia börjar köra tåg Malmö-Berlin. MTR trafikerar Stockholm-Göteborg med X74 fr.o.m. 2015. TGOJ går upp i Green Cargo 2011 och försvinner därmed till sist helt.

Källor:
Statens Järnvägar 1906-1931, Stockholm 1931
Lars Olov Karlsson och Carl-Axel Alrenius: Statens Järnvägar 125 år, Örebro 1981, Gullers International AB
Ulf Diehl, Ulf Fjeld, Lennart Nilsson: Normalspåriga ånglok vid Statens Järnvägar, Växjö 1973, SJK 13
Erik Nothin, Vagnlära, Stockholm 1912
Gunnar Alexandersson, Staffan Hulthén, Lena Nordenlöw, Guy Ehrling: Spåren efter avregleringen, Stockholm 2000, KFB-rapport 2000:25'
Johan Stenson: "Korta persontåg", Modelljärnvägsmagasinet nr 4 juni 2010, s 68-70, Geographica Antikva förlag
Rasmus Axelsson: "En bild av Sveriges banvaktsstugor", i Spår 2008
Lars-Olof Leander: Boken om HNJ, Helsingborg 1984, Frank Stenvalls förlag
Rune Ekengren, Leif Dahl & Erik Sundström: Historik över den rullande materielen vid SWB, Eksjö 1971, SJK 8
Vincent Ahlberg: Bergslagernas Jänvägsaktiebolag 1872-1922, Göteborg 1923
Erik Sundström: "Vagnar vid BJ under 60 år" i Bergslagernas Järnvägar 1879-1979, 1979
Kurt Möller: Roslagsbanan 100 år, Stockholm 1985, SLJ & Frank Stenvalls förlag
Lennart Liljedahl: Dannemora-Hargs Järnväg, Tierp 1969, SJK 6
Bertil Thulin: Göteborg-Borås Järnväg, Borås 1994, SJK 62
Niklas Adell & Per-Olov Brännlund: Östra Centralbanan Linköping-Hultsfred, Trelleborg 1999, Frank Stenvalls förlag
Christer Andersson: "Littera Hbis från hobby trade", Modelljärnvägsmagasinet nr 4 juni 2010, s 18-22, Geographica Antikva förlag
Lars Berggrund: "Statens Järnvägar - ett affärsverk i hundra år", i Spår 2013, s 21-83, Sveriges Järnvägsmuseum 2013
http://www.historiskt.nu/ (http://www.historiskt.nu/diverse/statistik/sv_jarnvagar_main.html)
http://www.jarnvag.net/
http://www.ekeving.se/
http://www.perlmodell.se/
Kjell Friberg om UIC-littera
http://www.jarnvag.net/index.php/vagnguide/littera
http://www.jvmv.se/bandelsregister/LOK-reg/H1960.htm
http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=57457
http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=159332
http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=158643